Tonårssonen kom hit först. Han hade vaknat vid 3 på natten och väntat så länge han kunde innan han gick över till mig vid 7.30 Vi satt och pratade länge om upplevelser och framtidstankar. En stund senare dök tonårsdottern upp. Hon hade vaknat vid 4, men lyckats somna om i flera timmar. Hon pratade om klädfynd och känsloupplevelser från resan, samt njöt av svensk sill och kokt nypotatis. Det hon berättade var nästan som hon hade varit på en helt annan resa än lillebror. Sen sa ville hon gå och vila en stund. Det var två timmar sen och det har varit lögn att få liv i henne sen dess. En stund efter att storasyster försvunnit in i sitt rum deklarerade sonen att köttbullar och gräddfil (bara just det) skulle sitta fint. När han slukat dom försvann han in i Skype och något av de datorspel han kör. (Ärligt talat är jag inte säker på vilket, men jag kollar upp ifall han har somnat då och då.)
Sista barnet som öppnade dörren till hemmet idag var lilltjejen. Hon hade somnat sent, men sovit gott hela natten och sen blivit väckt vid middagstid. Mysigt att ha mamma för sig själv. Vi har dansat och tittat på en av hennes älsklingsfilmer på TV. Hon har visat upp ett blinkande glas från Bubba Gump och satt sitt nyaste gosedjur på bordet. Efter det var det dags även för henne att konstatera att magen kurrade en aning. Köttbullar igen. Med stekt potatis. Nu är hon parkerad i soffan med mobilen nära och Disney Channel på TV.
Tillsammans med mina barn har jag skrattat, kramats och varit oerhört nöjd med livet idag. De har alla tre varit med om samma sak: en resa till USA. Samtidigt är deras upplevelser av resan helt unika. De anlände till Sverige samtidigt och alla tre hade en vilja att få träffa mamma snart igen, men därefter skiljer sig hur de har reagerat.
De har tankat trygghet på olika sätt eftersom de är olika individer. De har velat uttrycka sina intryck av resan på skilda sätt och de återhämtar sig i sin jetlag också på olika sätt.
Jag tänker att egentligen är det precis så här med IKT i skolan också. Vi låter eleverna uppleva precis samma sak. De är med om samma resa, men egentligen är intrycken av resan fullständigt unika. När de landar vill de (och behöver de) uttrycka sina upplevelser på olika sätt. Någon vill ha sill och någon annan vill ha köttbullar. Det går inte riktigt att förutse när de är hungriga eller hur pass hungriga de är, men när de är det så gäller det att stå beredd med något som mättar deras hunger.
De vill smälta sina intryck på olika sätt, genom att sova, skypa eller dansa. Men tryggheten i att pedagogen finns där är lika för dem alla. Det är nog självklart för de flesta att alla våra elever är individer, men är det så självklart att bemöta alla efter deras individuella behov? Vi kan inte kräva att de alla samtidigt och på samma sätt ska interagera med pedagogen och övriga i klassen (världen!). Vi kan inte kräva att alla ska använda samma uttrycksmedel för att dela med sig av sina erfarenheter. IKT öppnar möjligheter för en mängd sätt att interagera i och utanför klassrummet. Våra elever har jetlag och det är något väldigt bra. Låt oss hjälpa dem att använda IKT utefter de behov som de själva definierar. När de behöver sätta sig vid datorn eller använda smartboarden så gör de det. Vill de använda andra sätt att arbeta på så gör de det. Någon vill redovisa sina intryck via en film och någon annan genom att göra en väggtidning. Förmodligen så känner de nämligen själva bäst till hur de ska behärska sin egen jetlag.
När höstterminen börjar låter jag aldrig mina elever skriva en uppsats om sommarlovet. Men jag hindrar inte heller den elev som vill göra det.
0 kommentarer :
Skicka en kommentar