Den finns en film om Amelia Earheart där den blivande ensamflygaren vill gå på en tillställning klädd i byxor. Earhearts man, George P Putnam, säger då:
"You'll have to take every appearance seriously! You'll never know what it will lead to."<
Det citatet har så många gånger visat sig vara helt sant. Varje gång jag föreläser, går på en pedagogisk pub eller edcamp så har jag knutit kontakter som lett vidare till andra spännande upplevelser. Jag antar att det i mötet men människor skapas en ännu större vilja att utvecklas och hitta nya vägar.
I den andan höll jag en workshop i Malmö i våras. Jag försöker alltid göra mitt bästa och det är alltid roligt att möta nya människor och tankar. Allt var i stort sätt som vanligt när en av kursdeltagarna i en paus kom fram och erbjöd mig chansen att inte bara få lyssna på Bergmann en gång till, utan också få medverka på en konferens tillsammans med honom och några andra svenska flippare.
Jag behövde inte blinka två gånger för att svara ja.
Den 7 oktober träffade jag Bergmann tillsammans med Carina Näslundh för att göra en intervju för DIU. Den person som jag inte vågat hälsa på ett halvår tidigare blev nu Jon istället och han svarade på alla frågor som jag ställde i en hel timme. elefanten fick sitta hemma i en garderob och skämmas.
Det som är intressant näs man träffar någon ny person är när man, utan att ens behöva tänk på det, hittar ett naturligt sätt att prata med varandra. Givet har vi det gemensamt att vi ser det flippade klassrummet som ett utmärkt sätt att förhåll sig till lärande och undervisning, men risken finns ändå att det man har filosoferat fram på sin egen lilla kammare inte riktigt stämmer överens med den andres tänkande. Men i det här fallet kände jag att det gjorde det. Alla de tankar som jag har har haft kring det flippade klassrummet landade perfekt i de svar som Jon gav på mina frågor.
Jag tar inte upp så mycket om vad vi pratade om här på bloggen.Numret med intervjun kommer ut den 22 oktober. Missa inte det.
Efter det träffade jag David Andersson, som jag växlat en hel del ord med i cyber men inte riktigt träffat ordentligt, även om vi pratats vid under SETT 2013. Jag träffade också Leif Blomqvist, som jag varken träffat eller pratat med på något sätt tidigare. Det jag kan säga om de här två är att de är otroligt duktiga lärare och jag är väldigt glad att vi fick göra det här tillsammans. Ni var verkligen roligt sällskap och gav många nya insikter i flippandet! Jag hoppas verkligen att vi får möjlighet att träffas igen. Prata via nätet lär vi absolut göra.
Dagen därpå var det dags för konferens. Mälarsalen på Münchenbryggeriet fylldes med folk, varav det visade sig att jag har haft kontakt mer eller mindre ofta med många av de som var där. Flera nya bekantskaper blev det också.
Jag är glad att jag satt ihop den föreläsning som jag brukar hålla innan jag lyssnat till den som Jon höll i tisdags. Det jag kan konstatera är att det jag brukar prata om och det jag skriver på bloggen, har många jag gemensamma beröringspunkter. Jag är också glad att jag hade haft så pass mycket vett att jag hade rensat ut det mesta av de bitarna när jag skulle prata.Det känns lite märkligt att gå upp och prata direkt efter Jon, som trots allt är den han är och som var huvudnumret så att säga.
Det är ändå några saker som jag tar med mig från mötet med Jon lite speciellt. Det är visserligen inga nyheter, men ibland får man en kick och låter välkända ting ta en vända till i hjärkontoret och det kan ge nya perspektiv.
En sak är att det inte finns ett sätt att flippa klassrummet. Varje lärare har sitt sätt att närma sig sina elever och känner också sina egna elever bäst. I stora drag är det därför också bättre att i första hand göra sina egna flippar.
Det behöver inte heller vara filmer. Att istället använda sig av olika digitala verktyg är ett bra sätt närma sig vad just de egna eleverna behöver. Var och en. Om man tror att det flippade klassrummet bara blir till om man använder filmer så har man omedvetet begränsat sig själv och för sina elever. Filmer är det som de flesta känner till och därför förknippar med flippat. Men om något annat digitalt verktyg kan få en lärare att börja tänka annorlunda kring sin undervisning så är det så mycket bättre att börja där den läraren befinner sig istället för att sätta sig själv på en piedestal och titta ner på den lärare som inte når upp till en viss nivå eftersom de inte "gör på rätt sätt". Sen kan det här med filmer vara hur nytt, spännande och kreativt som helst, men det blir inte mer flippat än en podcast, blogg eller wiki. Och det riktigt spännande sker ändå i klassrummet. Jon uppmanade gång på gång:
"What is the best use of your face-to-face time?"
och det kan se olika ut för olika lärare.
Om du nu använder dig av filmer så var inte så överambitiös att du aldrig blir klar eller inte vågar lägga ut ditt alster. Jon sa:
"Do you want your video to be perfect, or do you want it on Tuesdag?"
Väldigt tänkvärt.
Sen är det siffrorna.
5-5-5-5
Utmana dig själv. Var tänker du dig att du befinner dig om
5 dagar
5 veckor
5 månader
5 år
Och även om du inte helt och fullt vet det vid första tanken, så utmana dig själv.
Ska du har flippat en lektion om 5 dagar?
Ska du ha lärt dig ett nytt program om 5 veckor?
Ska du ha flippat hela din undervisning om 5 månader?
Ska du ha förändrat hela ditt sätt att se på din undervisning och kanske själv ha egna idéer om nya undervisningssätt om 5 år?
Det är väl värt att tänka på, eller hur?!
Sist, men inte minst... Jag filmade lite under föreläsningen och här ska du få se en bit av det.
Jonathan Bergmann talar om vem som kan flippa klassrummet och tar dessutom upp den så välbekanta kepsdebatten.
(Ljudet är inte det bästa, men det får vi stå ut med.)
0 kommentarer :
Skicka en kommentar