6 juni 2017

En önskelista



Min grundtanke är att alla elever i mitt klassrum ska ha samma möjligheter att nå så höga kunskapskrav som det bara går. Jag tycker personligen inte att dyslexi är  problematiskt i klassrummet idag. Jag låter eleverna visa sina kunskaper på flera olika sätt. Det är inte särskilt komplicerat att använda Legimus, Inläsningstjänst och talsyntes. Det här är kompensatoriska hjälpmedel som även elever med npf kan ha stor nytta av. Att hålla fokus är en av de svårigheterna som elever med npf har och att få lyssna på text kan göra det enklare att ta sig igenom en text. Därmed inte sagt att elever inte behöver lästräna. Avkodning och läsförståelse är en nog så viktig uppgift att arbeta med. Elevens behov styr helt enkelt hur vi arbetar och när vi gör det på olika sätt.

When Young Children "Hate" School, CC (by), wecometolearn

I en grupp som jag är med i på Facebook dök så följande inlägg upp:


Det här tyckte jag var lite konstigt eftersom det inte är skolor eller skolhuvudmän som sätter upp reglerna för hur de Nationella proven ska genomföras. Så jag skrev ett svar...


Så jag fick ett svar tillbaka. Ett svar som fortfarande gjorde att jag fick klart för mig vad tanken med det hela var, så det blev replik ännu en gång. Det som förvånade mig mesgt var att man inte verkade tycka det är nödvändigt att förtydliga informationen i tråden. Om man går ut med något som man tänker... tja... "utsätta" skolan för, då tror jag att det är väldigt viktigt att tydliggöra sina intetioner. Jag tror att det inte bara är jag som är väldigt trött på att man ideligen låter lärare och skolor ta smällarna i en politiskt styrd organisation.


Jag väntade på svaret. Inget kom. Jag hamnade i ett replikbyte med en annan person (som representerade samma organisation), men fortfarande inget förtydligande. Det enda som återkom var att elever med dyslexi blir diskriminerade p.g.a. att de inte får göra läsförståelseproven med hjälp av kompensatoriska hjälpmedel. Jag kunde fortfarande inte förstå varför man vill rättsligt pröva så att man kunde få möjlighet att testa något som man redan visste var en svårighet för de här eleverna. Var fanns den bakomliggande tanken?
Då fick jag svar. Av ytterligare en annan person. Om den här personen representerade Dyslexiförbundet eller inte vet jag inte, men nu var det i alla fall någon som kunde göra det hela lite tydligare.


Så vad är syftet med det här blogginlägget? Jag vill absolut at alla elever i vår svenska skola ska få möjligheter att nå upp till så höga kunskapskrav som möjligt. Om det innebär att eleven behöver kompensatoriska hjälpmedel eller stöd på annat sätt så måste det vara en självklarhet. Lärare måste följa skollag och läroplan. Lärare måste följa anvisningarna som finns i de Nationella proven. Om vi inte tycker att det fungerar bra så har lärare varje år chans att ge sina synpunkter på de Nationella proven. Om de prov som getts just det året och proven som helhet.
I det här fallet fick jag till slut en tydligare bild av syftet var med att försöka pröva det hela rättsligt. (Även om jag fortfarande vidstår att en elevs textförståelse inte nödvändigtvis måste testas med hjälp av en läsförståelse på Nationella provet.) Men ibland upplever jag att det är så lätt att föräldrar eller organisationer slår på stridstrumman innan man ens har försökt förstå vad det är man slåss för. Det är också viktigt att tänka över vem eller vilken nivå man lägger in stridsspetsen mot. Ibland frågar jag mig själv varför föräldrar verkar tro att vi lärare medvetet är ute efter att kunskapsmässigt skada deras barn. Ibland undrar jag varför lärare inte förstår och rätt tolkar föräldrars frustration. Jag har inga raka svar på de här varför-frågorna.

Så fastän det inte är jul på ännu ett bra tag så har jg satt ihop en liten önskelista.:
Jag önskar mig ett slut på överilade anmälningar till skolinspektionen för allt möljligt. (Jo jag vet att det ibland är bra med anmälningar till Skolinspektionen, men antalet anmälda fall är inte samma sak som att lärare/skolan alltid har gjort fel.) Jag önskar att alla lärare förstod vikten av att lära sig mer om dyslexi och npf och att de sen faktiskt omsätter sina kunskaper i kassrummet också.
Jag önskar en förståelse för att en lärare ska balansera 25 elever i klassen och inte alltid kan ta hänsyn till enbart en elev. jag önskar att alla lärare förstod att många av de saker som hjälper elever som har svårigheter också oftast gagnar de andra eleverna.
Jag önskar att föräldrar förstår att ett barn som har svårigheter har rätt till hjälp i skolan. Därmed inte sagt att föräldrar kan bestämma exakt hur den hjälpen ska utformas. Jag önskar också att lärare tog sig tid att ordentigt lyssna på föräldrarnas kunskap om sina egna barn. Jag önskar mig att både föräldrar och skola visar respekt för varandra.
Däremellan kommer det att bli en väldigt bra skola - för alla barn.

0 kommentarer :

Skicka en kommentar